När det gäller uppdateringarna av de visuella lejonen hade jag stannat vid skattmästaren Rob Treasure Lion. Sedan dess har två ytterligare lejon lagts till Inner Crew. Rob Traveler Lion har en oemotståndlig “Vem, jag?” blick i sina ögon, “Fröken, varför tittar du så på mig?” för att sedan ödmjukt omfamna mig. Rob Fierce har en slående eldig glöd i en av sina ögon.

Rob och jag är på resa tillsammans. Enligt min uppfattning visste inte Rob, genom sin övergång, plötsligt mer än jag; vi upptäckte saker gemensamt. Genom sökandet efter en själsfrände, där jag plötsligt hamnade med två Henryk Vogels istället för en, försköts fokus från musiken till Darkwoods ideologi! Kalla det en efterglöd. Och vi skapade också uppståndelse i det andra Henryk Vogels liv.

Även om dessa Wanderwege kan verka som vilseledande vägar, får jag intrycket att Rob, jag och våra engagerade vänner oavsiktligt har gett en ganska exakt knuff i ett dominospel. Både när det gäller Darkwood och dess namne. Är dessa Irrwege faktiskt outgrundliga drag av Kosmos intelligentsia? På tal om det, min andra själsfrände, Cees van der Sloot, som kallade mig för “the great enlightener” på 1980-talet i Utrecht, är också aktiv igen. Rob och han har säkerligen redan lärt känna varandra.

Med tanke på mitt interkontinentala vistelse i Europa-Dresden beslutade jag den 29 juli 2022 att sluta använda cannabisgodis och -tabletter, och sedan dess har jag inte tagit dem alls. Ibland längtar jag fortfarande efter dem, men jag har tänkt på deras påverkan på mitt omdöme. När jag ser tillbaka inser jag att jag har låtit situationerna med Darkwood och de två Henryk Vogels pågå alltför länge. Även om det är svårt att bevisa kan cannabisanvändning möjligen ha spelat en roll här. Båda Vogels visade sig vara liknande katastrofer för mig personligen, och därför har jag beslutat att avsluta min sökning efter en själsfrände både för Rob Nanninga och för mig själv. Sanningen är att jag egentligen aldrig vill ha något eller någon som kommer emellan Rob och mig.

Efter att ha slutat med cannabis märkte jag att min kropp har en tendens att vilja gå upp i vikt. Jag hade gått ner under sextio kilo, som syns på White Raven-fotosessionen. Under fotograferingen var Mayumi Acosta tvungen att justera min jacka eftersom den var för lös: “Har du blivit ännu lättare?”. Sedan dess har jag gått upp ungefär 4 kilo och måste vara lite försiktig för att förhindra ytterligare viktökning. Den lätta känslan trivs jag väldigt bra med, särskilt när det gäller kläder, det är väldigt trevligt.

Den mästerfotografen Mayumi Acosta har nyligen meddelat att hon och hennes man kommer att emigrera till Innsbruck, Österrike i oktober 2023. Av den anledningen har jag snabbt bokat en sista fotosession med henne. Nedan ser ni det fantastiska resultatet!

…

Jag njuter fortfarande enormt av cykling och promenader, och den här våren var det återigen en uppblomstring av aktiviteter eftersom temperaturen och naturen i Kalifornien alltid är på sin bästa sida på våren. Jag försörjer mig fortfarande på den sparsamma underhållsbidraget, som kommer att upphöra nästa år, och på mina besparingar som delvis är investerade i kryptovalutor. För tillfället är jag fortfarande arbetslös. Min före detta partner skrämde mig rejält med en allvarlig fallskärmsolycka (som var hans hobby: att hoppa från flygplan, till och med som instruktör och guide, och han hade till och med börjat ta sin pilotlicens innan olyckan inträffade). För mig slutar sann kärlek inte vid en skilsmässa, och även om jag inte längre har kontakt med honom (han verkar tydligt undvika det), kunde jag ändå via Instagram och e-post låta honom veta att jag önskar honom en snabb återhämtning. Han har nu varit i rehabilitering i många månader.

Från och med början av maj 2023 har jag definitivt sagt adjö till Twitter. På grund av Elon Musks inflytande började jag känna mig allt mer obekväm där. För mig har Twitter faktiskt varit en stor besvikelse från början. Jag lade ner mycket tid och uppmärksamhet där, men fick alltid lite respons, respektfull kommunikation och uppskattning tillbaka. Mr. Wonderful från Shark Tank skulle säga: “Ta det bakom ladugården och skjut det.” Jag börjar förstå den här livsfilosofin bättre: att det är bättre att erkänna när något uppenbart inte är framgångsrikt. Det verkar också gälla för webbplatsen My Diaries som jag startade, men som genererade så lite intresse att jag har stängt den för nu.

Den skeptiska rörelsen i Nederländerna, under “ledning” av Pepijn van Erp, styrelsemedlem i Skepsis, och med den fortfarande styrelsemedlemmen Jan Willem Nienhuys som inte lyckades ingripa, har gett nådastöten till allt och alla, inklusive mig själv, när det gäller respektfulla nederländska skeptiska diskussioner. Tydligen står respekt inte högt på deras agenda längre. Van Erp har genom sitt aggressiva tillvägagångssätt gentemot avvikande åsikter orsakat ett verkligt slagfält. Tyvärr har jag därför inte varit aktiv med Skepsis Nederland på flera år. Men Rob Nanninga finns alltid där, och hans kärlek och sunda skeptiska inflytande kan ingen ta ifrån mig.

Joran van der Sloot, som spelar en stor roll i mina bloggar om Robbert van den Broeke och Stan Pluijmen, kommer att ställas inför rätta i Amerika för utpressning av Beth Holloway. Jag behåller hoppet om att han äntligen kommer att berätta sanningen, men han måste självklart kunna bevisa den, annars kommer ingen längre tro på honom.

Hittills har det inte skett några förändringar i min strävan att inte bli gammal. Spänningen kring detta och den drivande energin bakom det byggs upp och jag känner trycket öka allt mer. Jag har identifierat tre privata vägar till den himmelska festen, men ordet är Kosmos.